AnnaPanson.. och alla satans ord

                             

vad säger man, jag har inget hem längre, ett tag hade jag det, sen ett tag hade jag plötsligt två men valde ett av dom, och nu, nu finns det inte längre någon plats för mej någonstans, även om jag kanske skulle vilja
men jag vill inte ens
jag vill inte vara en del av detta mer

jag minns när jag skrev om detta så mycket för ett antal år sedan
det var en dag i april 2003, den 19e om jag inte minns fel, då skrev jag såhär

dom ska flytta isär nu
och det hade jag väl egentligen förstått

och det är skönt att slippa bråk som får en att må dåligt
och det var så jobbigt att lyssna på alltid
på ena sidan fanns mamma
och på den andra fanns pappa
och jag var liksom mittialltihopa
det är som om dom båda två liksom viskar till mig att
'välj mig- jag är ett bra parti'
och förlåt mig för jag tänker inte välja
och jag vet ingenting om partier och politik tänker jag
och jag försöker stänga öronen för att slippa höra
för jag vet ingenting om kärlek heller

jag visste ingenting då och jag vet inte mer nu
det enda jag vet fortfarande är att jag slutade tro på en kärlek då och jag stängde öronen, stängde mej själv och vet inte om jag ens vill öppna mej för något sådant igen

"är det här allt det blir så dör jag"

jo, tjena, vad är meningen egentligen
det kan inte vara såhär tomt! det kan inte vara meningen att det ska vara såhär tomt!
det kan inte vara meningen att jag ska vara såhär!
det kan inte vara meningen.
jag måste hitta min lust och min motivation och inspiration och mitt skratt igen
för jag tror att jag tappade det någonstans på vägen
(och ingen hjälpte mej att plocka upp det)
då måste man vända tillbaks, ett tag och ta tillbaka det
jag saknar mitt eget leende mer än du gör

"sometimes the only way out is to make it through"

men jag vet inte riktigt hur man gör
jag kanske måste försöka våga
försöka våga, ja någonting
- att våga älska den bredvid?

"I'm so hollow, baby"
men du hjälper mej inte i detta.

han är min ängel. det vet jag nu.
kan någon någonsin ersätta honom?
jag minns hur jag såg in i dom där ögonen för flera år sedan, och hamnade någon helt annanstans
jag minns hur vi hade en egen värld
jag minns hur du räddade mej redan då.

It only takes one to say goodbye.
(eller hur var det nu?)

hejdå.
ett tag var jag rädd för det ordet
nu är det ett ord fyllt med drömmar om någonting annat