new.
jag har ändrat, och skapat en ny blogg
www.annapanson.blogg.se
alla andra har ju det så.
over and out.
för mycket tid till ingenting.
"Hej det är Annelie, från ............... jag ville bara veta vilka ämnen du har i skolan som du missat, jag hör av mig senare"
men va?
kollade upp numret på eniro, och så bor människan i närheten av Vansbro, Malung, där nånstans
och jag fattar ännu mindre
jag skulle ju ha börjat skola i Malung nu i höst visserligen,
men det blev inte av
kanske är mitt nummer förväxlat med någon annans där
eller så är dom helt ute och cyklar och har bara ringt fel.
hmm. slutsats;
jag ringer inte upp.
***
mich äter frukost.
smörgås nummer tre är i brödrosten.
huset är stort, för jag är ensam till på fredag i det.
när jag sitter i köket låter det som att det är minst fjorton tomtar i källaren, och säkert tolv tomtar på ovanvåningen, och då har jag inte räknat med dom sju som alltid bott på vinden
sen är det en hårig liten luddkatt som springer runt som om han sett ett monster
och det har jag inte ens hittat än
jag har ont i huvudet när jag ska läsa
och kan knappt se vissa saker
behöver jag glasögon?
ibland är det skönt att vissa delar av världen är suddiga
jag vill åka till luleå.
jag satte precis min smörgås i fel hals
eller vad det heter
som om man hade fler än en?
nu känns det som att jag ska kräkas, för jag har hostat i ungefär fyra minuter och tjugo sekunder
the best part of believe is the "lie"
ääässch.
men jag hann, jag hann!
som om det skulle vara någonting att hurra för
äsch.
vad händer?
inuti liksom.
jag är inte ens hungrig mer,
maten smakar inte gott
jag är liksom inte sugen på någonting
fan vad jag är arg på min bror
och satan vad jag fryser.
polis polis potatisGRIS









Alvin i bilen på väg dit, Elonpelon på sitt älskade jobb, Malin med en mysgris, Elon by the pigs, Anton som älskade lukten, mysgrisarna, Anton och hans nya vän, Alvin och Malin, och till slut Elin med sina käraste vänner.
på systerysters jobb finns flera tusen grisar.
jag vet, för jag har varit där idag.
helg älg svälj - hagel?
om jag skulle sammanfatta med ett ord skulle jag förmodligen välja, knepigt.
men jag skulle vilja få in fler ord mellan bokstäverna där,
bekräftelse, mys, pussar, minnen, känslor, saknad, närhet, suckar, uppgivenhet, händer, hud, hopp
och..
och värme.
varmare än någonsin.
nu vet jag skillnaden på hagel och snö.
och känslor och saknad.
och minnen och nu.
vadå då.
för finland, och tryggheten där.
tar en metro, läser på första sidan att en 18årig kille har skjutit omkring sig på en skola i Finland
dödat 8 personer
och sedan skjutit sig själv i huvudet
öppnar tidningen och möts av en bild på en kille med pistol i handen
han bär en tröja där det står "humanity is overrated"
bilden är inte så tydlig, den är lite suddig, men jag kan tänka mej att om man kunde se hans ögon tydligt skulle man se att de är fulla av hat och mörker
han ska ha uttalat sig på internet om att bara "överlägsna" människor förtjänar att leva
att det finns en slutgiltig lösning, och den skulle vara hela den mänskliga rasens död, för det skulle lösa alla mänsklighetens problem
hur snett kan man hamna i världen? hur fel kan man bli? hur kan man tänka på ett sådant sätt? hur kan det sluta såhär? var gick det fel?
jag är inne i det jag läser och läser med skräck i halsen, faktiskt
och så är jag plötsligt framme, hemma
tar ett uppgivet djupt andetag och går av bussen
i Finland, så pass nära
ikväll ska jag be för de vars anhöriga blev skjutna
ikväll ska jag be för de som tvingades se det som hände
och be för att det aldrig någonsin kommer närmare än såhär
detta är verkligheten nu.
repeat.
och jag hittade massa fina saker sen när jag var ute

jag hade tandkräm i mungipan när jag gick ut i morse
det är höst!




förlåt
om man ens kan be om ursäkt för något sådant som man inte kan göra någonting åt
någonting man bara måste acceptera är som det är
på mitt skrivbord ligger en vägbeskrivning till silvåkra, men jag kom aldrig dit
det där satans sjukhuset
i måndags pratade jag med min läkare, såklart
ikväll har jag varit på informationsmöte om min sjukdom, som om jag inte redan visste vad jag lider av
som om jag behöver veta om och om och om igen att såhär är det
äh.
jag väljer att glömma igen.
några bilder från, flera dagar sedan









jag måste sluta fotografera så mycket.
idag fick jag i alla fall veta att carl-fredrik är ett avslutat kapitel i mitt liv
underligt nog har jag ett minne av honom i benet
konstigt - jag vet!

jag har en ny älskling,
och dessutom, en ny halsduk inköpt på Emmaus, faktiskt
idag har älskade plutten och systeryster varit och hälsat på


här tillsammans med min bästaste bästaste lillebror.
ibland undrar jag om han är sötast i hela världen (plutten eller lillebror? äh, bägge!)
men oftast vet jag att det är så.
Winnerbäck.
och jag svarar; dom älskar mig bara nu
den enda som verkligen älskar mej är du.
Du frågar; tog du dom med storm ikväll
och jag kommer faktiskt inte ihåg
men mina fingrar säger att, det var ett segertåg."
Jag vill inte förstöra känslan just nu.
Det får räcka med en bild så länge.

För att han, med sina ord, verkligen tar oss med storm.
Varenda gång. Och ikväll bättre än någonsin.
istället för att plugga.
i onsdags blev det en tripp till göteborg med syskonen och mamma
flera timmar på en buss
och det blir ungefär 854236 tankar tur och retur
vi åkte in i halmstad,
och det var som om jag kunde se i min systers ögon
att vi närmade oss något hon bryr sej om
något som känns nära fast ändå inte
någon.
jag har suttit och stirrat på månen så länge nu
att om jag blundar ser jag den fortfarande
varför är jag otrevlig?
för att störa din perfekta värld antar jag
du liksom retar mej med din attityd
"I could never make it alone"
varför kunde du inte vara en vän?
är det så jäkla svårt?
i torsdags var en rolig kväll med öl och klasskompisar och skratt och jäger och ja
det fattades inte mycket alls!
ett urval av kvällens bilder..









dagen efter var det höst :)

idag har jag pluggat massor
hemma hos allra käraste syster
sen körde vi till malmö och åt middag hos pappa
nu har jag hamnat hemma hos mamma
någon annan sover i min säng, tydligen
ibland vet man inte riktigt var man ska ta vägen
jag vill inte leka lekar
jag tror jag lekt tillräckligt
På tisdag ska jag & systeryster se Lars Winnerbäck på Olympen i Lund
det blir förmodligen som de andra gångerna
sådär fantastiskt och magiskt med alla ord
"Do you mind me asking for a part
- of your love, of your world, of your bed, of your heart?"
Va, va, va, va va va?
Varför inte, liksom.
Äh, jag vet. Varför?
måndag.
hur kan han lysa upp världen så bara med sin närvaro?

jag fick i alla fall en paus ifrån mitt pluggande som varade ungefär hela dagen
på kvällen läste jag tjugo minuter innan jag gav upp, det var inte mer som fastnade i huvudet, faktiskt
diskussionen idag var ändå en diskussion mellan ungefär fyra personer, så det kändes inte riktigt som att det spelade så stor roll
boken till imorgon har jag redan läst ut så då kan jag kanske vara mer delaktig, vi får se
nu sitter jag hos mamma, världens bästa
jag ska snart till banken och fixa med sparkontot äntligen
sen blir det lunch!
på onsdag blir det göteborg!
coffee & conversation
idag har jag myst med systeryster och Alvin
en gnäll och ynk kille med feber minsann
annars har det hänt väldigt mycket de senaste dagarna
det var teater med mamma och mormor, och det var en föreställning som liksom dröjts sej kvar i huvudet ända sedan dess
är inte det ett tecken på att det är något bra?
den var otrolig, jag skrattade och log för mej själv om vartannat, och ibland kände jag igen så mycket
det var lite underligt hur vissa saker ibland blir så tydliga för en
och att dom inte blivit det tidigare
sedan har jag sett "lillebror" spela två fotbollsmatcher, och jag hade nästan glömt hur kul det där med fotboll är, hur mycket jag vill skrika "kom igeeeen" och "ja, ja, ja, ja, JAAA!"
hela kroppen liksom värms av förväntan och det spelade inte så stor roll att det var iskallt ute och fötterna i princip var blåa efteråt, för det var roligt i alla fall
trots förlust så har jag en ny extra lillebror, kan man säga
dagen därpå blev det promenad i solskenet, en lång en
vi hälsade på systeryster sedan, familjemys kan man säga och det betyder något otroligt
häromdagen var vi hos mormor och morfar, mamma och jag och hjälpte dom med deras boxer till tvn
sedan åkte jag och mamma och handlade med mormor, det var så mycket hon skulle ha hem och jag körde för att underlätta
på väg tillbaka till parkeringen gick vi och pratade och skrattade
och mormors kommentar i allt det där blev;
"det var ju för väl att jag fick skratta idag"
är saker och ting värre än man tror?
eller vill man bara inte se vissa saker?
det har varit mycket plugg, mycket text att läsa och ta in, alldeles för mycket ord
och jag vet inte riktigt hur mycket som egentligen fastnat
men någonstans måste det väl ändå ge någonting
igår var det veterinären och vaccination
två katter i en bil, tillsammans, och dom jamar och andas tungt, skakar och är rädda,
jag är glad att jag slapp köra
jag sett mest med min pys i koppel i knäet och försökte lugna honom medan curry var i transportbur i baksätet
kunde gått smidigare, men vad gör man inte
på något sätt är dom ändå nära på ett helt annat plan, som en del av mej själv som jag bävar inför att behöva klara mej utan en dag
och så är det dom där händerna
det känns lite sådär
.............."kom och ta mej"?
eller så är det bara en längtan i kroppen just då
som märks tydligare just i det ögonblicket
nu är det dags för en utflykt till Kävlinge, älskade systeryster
och sen utgång!
kanske blir det en bra kväll :)
idioti
Det räcker väl då att man bara låter dem leva sina underbara liv i fred, för ingenting har väl någonsin gått fel i deras värld, och skulle det göra det skulle dom inte erkänna det, eller ens vara medvetna om det.
Det kallas stolthet, det där.
Och dumhet, måste jag säga.
Hur kommer man över ett gammalt ex som dröjts sej kvar i huvudet?
Träffa honom ett par år senare, prata, mys, ha sex
och inse att han inte var ens i närheten av så bra som du velat minnas
ibland är jag bara dum.
Ikväll blir det kalas och sen fest. Ich ser fram emot det!
har någon sett mej någonstans?
hur kan man vara så omedveten om sina egna känslor och handlingar att man bara ser vad alla andra gör?
usch för mej?
ja det kan man också säga
men jag undrar vem det egentligen borde riktas emot,
det där uschet.
hur orkar man misstro alla andra människor?
hur orkar man vara själv mot alla andra?
"det går inte att lita på någon"
buhu
"det är så synd om mej som hamnat i denna världen full av falska människor som snackar så mycket skit"
jo, grattis, som om du vore bättre själv
det beror väl på vilka kretsar man väljer att leva i
vilka vänner eller "vänner" man har
vilka man tyr sej till
och hur man själv är som person och bemöter andra
"det finns ingen energi"
det har du väldigt rätt i
det kunde inte sägas bättre
jag skulle säga att det finns massor av energi just nu men att jag nog väljer att lägga den på någonting annat istället
någonting av ett värde av annat slag
hur kan man vara så dum att man vill något igen med någon som missbrukat ens tillit så?
är det då konstigt om man tror att man inte kan lita på någon?
om man liksom fortsätter att faktiskt röra sej där där det inte går?
"det är något fel idag"
det var verkligen någonting fel i förrgår, lillebror, visst var det?
men ändå var det förbannat roligt och jag höll på att dö av skratt
vad kan man egentligen ta på sej skulden för?

Dagens citat;
"För att undvika kritik, säg ingenting, gör ingenting, var ingenting." - E. Hubbard
mina syskon är dom bästa
utan er vore jag ingenting
imorgon?
jag vill inte ha någonting gemensamt med er mer.
Jag bet mej jättehårt i läppen i måndags och det gör fortfarande ont.
(vissa dagar är det bara mer tomt)