new.
jag har ändrat, och skapat en ny blogg
www.annapanson.blogg.se
alla andra har ju det så.
over and out.
för mycket tid till ingenting.
"Hej det är Annelie, från ............... jag ville bara veta vilka ämnen du har i skolan som du missat, jag hör av mig senare"
men va?
kollade upp numret på eniro, och så bor människan i närheten av Vansbro, Malung, där nånstans
och jag fattar ännu mindre
jag skulle ju ha börjat skola i Malung nu i höst visserligen,
men det blev inte av
kanske är mitt nummer förväxlat med någon annans där
eller så är dom helt ute och cyklar och har bara ringt fel.
hmm. slutsats;
jag ringer inte upp.
***
mich äter frukost.
smörgås nummer tre är i brödrosten.
huset är stort, för jag är ensam till på fredag i det.
när jag sitter i köket låter det som att det är minst fjorton tomtar i källaren, och säkert tolv tomtar på ovanvåningen, och då har jag inte räknat med dom sju som alltid bott på vinden
sen är det en hårig liten luddkatt som springer runt som om han sett ett monster
och det har jag inte ens hittat än
jag har ont i huvudet när jag ska läsa
och kan knappt se vissa saker
behöver jag glasögon?
ibland är det skönt att vissa delar av världen är suddiga
jag vill åka till luleå.
jag satte precis min smörgås i fel hals
eller vad det heter
som om man hade fler än en?
nu känns det som att jag ska kräkas, för jag har hostat i ungefär fyra minuter och tjugo sekunder
the best part of believe is the "lie"
ääässch.
men jag hann, jag hann!
som om det skulle vara någonting att hurra för
äsch.
vad händer?
inuti liksom.
jag är inte ens hungrig mer,
maten smakar inte gott
jag är liksom inte sugen på någonting
fan vad jag är arg på min bror
och satan vad jag fryser.
polis polis potatisGRIS









Alvin i bilen på väg dit, Elonpelon på sitt älskade jobb, Malin med en mysgris, Elon by the pigs, Anton som älskade lukten, mysgrisarna, Anton och hans nya vän, Alvin och Malin, och till slut Elin med sina käraste vänner.
på systerysters jobb finns flera tusen grisar.
jag vet, för jag har varit där idag.
helg älg svälj - hagel?
om jag skulle sammanfatta med ett ord skulle jag förmodligen välja, knepigt.
men jag skulle vilja få in fler ord mellan bokstäverna där,
bekräftelse, mys, pussar, minnen, känslor, saknad, närhet, suckar, uppgivenhet, händer, hud, hopp
och..
och värme.
varmare än någonsin.
nu vet jag skillnaden på hagel och snö.
och känslor och saknad.
och minnen och nu.
vadå då.
för finland, och tryggheten där.
tar en metro, läser på första sidan att en 18årig kille har skjutit omkring sig på en skola i Finland
dödat 8 personer
och sedan skjutit sig själv i huvudet
öppnar tidningen och möts av en bild på en kille med pistol i handen
han bär en tröja där det står "humanity is overrated"
bilden är inte så tydlig, den är lite suddig, men jag kan tänka mej att om man kunde se hans ögon tydligt skulle man se att de är fulla av hat och mörker
han ska ha uttalat sig på internet om att bara "överlägsna" människor förtjänar att leva
att det finns en slutgiltig lösning, och den skulle vara hela den mänskliga rasens död, för det skulle lösa alla mänsklighetens problem
hur snett kan man hamna i världen? hur fel kan man bli? hur kan man tänka på ett sådant sätt? hur kan det sluta såhär? var gick det fel?
jag är inne i det jag läser och läser med skräck i halsen, faktiskt
och så är jag plötsligt framme, hemma
tar ett uppgivet djupt andetag och går av bussen
i Finland, så pass nära
ikväll ska jag be för de vars anhöriga blev skjutna
ikväll ska jag be för de som tvingades se det som hände
och be för att det aldrig någonsin kommer närmare än såhär
detta är verkligheten nu.
repeat.
och jag hittade massa fina saker sen när jag var ute

jag hade tandkräm i mungipan när jag gick ut i morse
det är höst!




förlåt
om man ens kan be om ursäkt för något sådant som man inte kan göra någonting åt
någonting man bara måste acceptera är som det är
på mitt skrivbord ligger en vägbeskrivning till silvåkra, men jag kom aldrig dit
det där satans sjukhuset
i måndags pratade jag med min läkare, såklart
ikväll har jag varit på informationsmöte om min sjukdom, som om jag inte redan visste vad jag lider av
som om jag behöver veta om och om och om igen att såhär är det
äh.
jag väljer att glömma igen.
några bilder från, flera dagar sedan









jag måste sluta fotografera så mycket.
idag fick jag i alla fall veta att carl-fredrik är ett avslutat kapitel i mitt liv
underligt nog har jag ett minne av honom i benet
konstigt - jag vet!

jag har en ny älskling,
och dessutom, en ny halsduk inköpt på Emmaus, faktiskt
idag har älskade plutten och systeryster varit och hälsat på


här tillsammans med min bästaste bästaste lillebror.
ibland undrar jag om han är sötast i hela världen (plutten eller lillebror? äh, bägge!)
men oftast vet jag att det är så.
Winnerbäck.
och jag svarar; dom älskar mig bara nu
den enda som verkligen älskar mej är du.
Du frågar; tog du dom med storm ikväll
och jag kommer faktiskt inte ihåg
men mina fingrar säger att, det var ett segertåg."
Jag vill inte förstöra känslan just nu.
Det får räcka med en bild så länge.

För att han, med sina ord, verkligen tar oss med storm.
Varenda gång. Och ikväll bättre än någonsin.
istället för att plugga.
i onsdags blev det en tripp till göteborg med syskonen och mamma
flera timmar på en buss
och det blir ungefär 854236 tankar tur och retur
vi åkte in i halmstad,
och det var som om jag kunde se i min systers ögon
att vi närmade oss något hon bryr sej om
något som känns nära fast ändå inte
någon.
jag har suttit och stirrat på månen så länge nu
att om jag blundar ser jag den fortfarande
varför är jag otrevlig?
för att störa din perfekta värld antar jag
du liksom retar mej med din attityd
"I could never make it alone"
varför kunde du inte vara en vän?
är det så jäkla svårt?
i torsdags var en rolig kväll med öl och klasskompisar och skratt och jäger och ja
det fattades inte mycket alls!
ett urval av kvällens bilder..









dagen efter var det höst :)

idag har jag pluggat massor
hemma hos allra käraste syster
sen körde vi till malmö och åt middag hos pappa
nu har jag hamnat hemma hos mamma
någon annan sover i min säng, tydligen
ibland vet man inte riktigt var man ska ta vägen
jag vill inte leka lekar
jag tror jag lekt tillräckligt
På tisdag ska jag & systeryster se Lars Winnerbäck på Olympen i Lund
det blir förmodligen som de andra gångerna
sådär fantastiskt och magiskt med alla ord
"Do you mind me asking for a part
- of your love, of your world, of your bed, of your heart?"
Va, va, va, va va va?
Varför inte, liksom.
Äh, jag vet. Varför?
måndag.
hur kan han lysa upp världen så bara med sin närvaro?

jag fick i alla fall en paus ifrån mitt pluggande som varade ungefär hela dagen
på kvällen läste jag tjugo minuter innan jag gav upp, det var inte mer som fastnade i huvudet, faktiskt
diskussionen idag var ändå en diskussion mellan ungefär fyra personer, så det kändes inte riktigt som att det spelade så stor roll
boken till imorgon har jag redan läst ut så då kan jag kanske vara mer delaktig, vi får se
nu sitter jag hos mamma, världens bästa
jag ska snart till banken och fixa med sparkontot äntligen
sen blir det lunch!
på onsdag blir det göteborg!
coffee & conversation
idag har jag myst med systeryster och Alvin
en gnäll och ynk kille med feber minsann
annars har det hänt väldigt mycket de senaste dagarna
det var teater med mamma och mormor, och det var en föreställning som liksom dröjts sej kvar i huvudet ända sedan dess
är inte det ett tecken på att det är något bra?
den var otrolig, jag skrattade och log för mej själv om vartannat, och ibland kände jag igen så mycket
det var lite underligt hur vissa saker ibland blir så tydliga för en
och att dom inte blivit det tidigare
sedan har jag sett "lillebror" spela två fotbollsmatcher, och jag hade nästan glömt hur kul det där med fotboll är, hur mycket jag vill skrika "kom igeeeen" och "ja, ja, ja, ja, JAAA!"
hela kroppen liksom värms av förväntan och det spelade inte så stor roll att det var iskallt ute och fötterna i princip var blåa efteråt, för det var roligt i alla fall
trots förlust så har jag en ny extra lillebror, kan man säga
dagen därpå blev det promenad i solskenet, en lång en
vi hälsade på systeryster sedan, familjemys kan man säga och det betyder något otroligt
häromdagen var vi hos mormor och morfar, mamma och jag och hjälpte dom med deras boxer till tvn
sedan åkte jag och mamma och handlade med mormor, det var så mycket hon skulle ha hem och jag körde för att underlätta
på väg tillbaka till parkeringen gick vi och pratade och skrattade
och mormors kommentar i allt det där blev;
"det var ju för väl att jag fick skratta idag"
är saker och ting värre än man tror?
eller vill man bara inte se vissa saker?
det har varit mycket plugg, mycket text att läsa och ta in, alldeles för mycket ord
och jag vet inte riktigt hur mycket som egentligen fastnat
men någonstans måste det väl ändå ge någonting
igår var det veterinären och vaccination
två katter i en bil, tillsammans, och dom jamar och andas tungt, skakar och är rädda,
jag är glad att jag slapp köra
jag sett mest med min pys i koppel i knäet och försökte lugna honom medan curry var i transportbur i baksätet
kunde gått smidigare, men vad gör man inte
på något sätt är dom ändå nära på ett helt annat plan, som en del av mej själv som jag bävar inför att behöva klara mej utan en dag
och så är det dom där händerna
det känns lite sådär
.............."kom och ta mej"?
eller så är det bara en längtan i kroppen just då
som märks tydligare just i det ögonblicket
nu är det dags för en utflykt till Kävlinge, älskade systeryster
och sen utgång!
kanske blir det en bra kväll :)
idioti
Det räcker väl då att man bara låter dem leva sina underbara liv i fred, för ingenting har väl någonsin gått fel i deras värld, och skulle det göra det skulle dom inte erkänna det, eller ens vara medvetna om det.
Det kallas stolthet, det där.
Och dumhet, måste jag säga.
Hur kommer man över ett gammalt ex som dröjts sej kvar i huvudet?
Träffa honom ett par år senare, prata, mys, ha sex
och inse att han inte var ens i närheten av så bra som du velat minnas
ibland är jag bara dum.
Ikväll blir det kalas och sen fest. Ich ser fram emot det!
har någon sett mej någonstans?
hur kan man vara så omedveten om sina egna känslor och handlingar att man bara ser vad alla andra gör?
usch för mej?
ja det kan man också säga
men jag undrar vem det egentligen borde riktas emot,
det där uschet.
hur orkar man misstro alla andra människor?
hur orkar man vara själv mot alla andra?
"det går inte att lita på någon"
buhu
"det är så synd om mej som hamnat i denna världen full av falska människor som snackar så mycket skit"
jo, grattis, som om du vore bättre själv
det beror väl på vilka kretsar man väljer att leva i
vilka vänner eller "vänner" man har
vilka man tyr sej till
och hur man själv är som person och bemöter andra
"det finns ingen energi"
det har du väldigt rätt i
det kunde inte sägas bättre
jag skulle säga att det finns massor av energi just nu men att jag nog väljer att lägga den på någonting annat istället
någonting av ett värde av annat slag
hur kan man vara så dum att man vill något igen med någon som missbrukat ens tillit så?
är det då konstigt om man tror att man inte kan lita på någon?
om man liksom fortsätter att faktiskt röra sej där där det inte går?
"det är något fel idag"
det var verkligen någonting fel i förrgår, lillebror, visst var det?
men ändå var det förbannat roligt och jag höll på att dö av skratt
vad kan man egentligen ta på sej skulden för?

Dagens citat;
"För att undvika kritik, säg ingenting, gör ingenting, var ingenting." - E. Hubbard
mina syskon är dom bästa
utan er vore jag ingenting
imorgon?
jag vill inte ha någonting gemensamt med er mer.
Jag bet mej jättehårt i läppen i måndags och det gör fortfarande ont.
(vissa dagar är det bara mer tomt)
update
let it roll right of your shoulder
dont you know,
the hardest part is over"
det är svårt att beskriva hur det känns när man är stolt över sej själv
som att man nästan lättar när man går, nästan vill sväva i varje steg
jag har kommit över det som var jobbigt trots att jag behövt lite hjälp på vägen, för jag fick det i olika former på gott och ont, och klarade mej
och jag mår bra
till och med bättre
Jag har massa ord jag måste läsa men jag kan inte koncentrera mej, det är för många tankar om allt och ingenting
och jag kan inte läsa det någon annan skrivit förrän jag själv skrivit klart
Dessutom är det Winnerbäck till max, hans nya, och det är ord där också som liksom fastnar
Dags för en liten update; i fredags blev det fest trots en massa tjafs innan
det var jag och så var det dom, det var roligt, absolut, det blev bara lite konstiga saker att säga, lite underliga antydningar, annorlunda sätt att se på saker och de människor man är med
Jag somnade till Ice Age i fel säng, en annan än min, och av någon anledning blev jag förväxlad med en katt och gick därför så fort jag vaknade
-underligt? Ja, lite så blev det.
Under lördagen cikulerade någon i huvudet blandat med förvirring och uppgivenhet men det gick över lika snabbt, eller så var det jag själv som tog bort det
Efter en tur till systeryster på lördagskvällen var jag tillbaka i sängen, min egen denna gången och där somnade jag sedan.
Söndagen blev fotodag. Fem miljoner foto att sätta in i album, men viktigast och mysigast, tillsammans med allra käraste systrar. Kvällen blev plugg och en plötslig utflykt med någon jag senare pratade filosoferande med.
Det blev många tankar som väcktes där,
samtidigt som jag tänkte "att man kan se det så olika!"
Igår blev det måndag, sådär som det brukar bli efter söndagar, och det var sällskap på morgonen, skola, plugg, kycklingsallad och alldeles för mycket att göra.
Och nu, nu är jag här. Var skulle jag annars vara?
Det är tisdag.
Dom där ögonen!
"jag ville vara nåt som känns"
Vissa saker har jag svårt för att förstå. Hela den där kör-ditt-eget-race-grejen. Fokusera på dej själv, det är vad du känner och uppnår som är viktigast. Visst är det viktigt. Men på vissa håll har det gått för långt och närmar sej bara något man kan kalla skitsnack. Ens välmående och hur man känner i sej själv borde vara grunden till hur man bemöter andra, grunden för relationer.
Men så förlorar man sej själv i sitt "mig", sitt ego och glömmer de som är eller vill, kan vara nära, kunnat vara nära
- om man bara uppmärksammat
I en värld full av massa ego är det svårt att bry sej om. Varför skulle man vara annorlunda?
Det är svårt att leva med sej själv ibland
men svårare att leva med människor som inte ser
någonstans mitt ibland allt självförverkligande glöms andra människor bort
en mot en, liksom
tillsammans är ett farligt ord
Jag har börjat tänka helt annorlunda
och ändå idag kände jag en del av den Anna jag var för 4 år sedan
Det är en underlig grej, det där
hur han kan säga att man inte kan lita på någon annan till 100 %
när han faktiskt är den som visade mej att det gick.
Det är ganska mysigt ändå,
med en arm runt en när man sover,
eller i alla fall just den sekunden man vaknar och känner det utan att egentligen vara medveten om vem det är
men det hör inte riktigt hit
"jag vill inte ha något suddigt för en kväll"
ibland kurrar magen av sådan hunger att jag blir knäpp
alltid alltid alltid äter jag då
men när jag ätit klart är det som att hungern övergått i något annat
eller bara en annan sorts hunger
- efter mera, efter någonting annat
en verklighet mer i enighet med vissa känslor
igår skrattade vi allihop samtidigt vid köksbordet
inom mej känner jag i samma ögonblick att man inte kan älska någon mer än jag älskar dom
inte på samma sätt

ibland dem vet jag var jag hör hemma
och ändå är det ifrån det man letar annat
det finns människor som tror att man kan behandla andra hur som helst i princip
men jag tror att man i slutet förlorar på det själv
vissa människor vet man helt enkelt inte var man har för att de inte går att lita på
då vet man i alla fall att det är precis där man faktiskt har dem, ibland allt det där som inte går att räkna med
(är det egentligen en vän då?)
Ingenting är längre som förut
det är inte likt, det påminner inte
men jag trivs bättre i detta nuet, i nuets nu än jag gjorde i dåets nu, då, eller hur det nu blir
kanske, en dag, blir allt sådär klart som det känns vissa dagar
och så stannar det så
det måste vara den dagen man hittat rätt.
the hardest part is over
Jag vågade aldrig låta dej träffa den Anna som tidigare människor inte kunnat vara nära till slut, den Anna som gör folk besvikna, den Anna som man till slut tröttnar på.
Jag ville aldrig förlora den känslan du gav mej,
och därför förlorade jag istället dej.
Anders.
***
Äh, vad spelar det för roll när man inte ens kan prata mer.
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan vissa personer.
Jag tror inte ens att jag hade funnits.
Jag slängde precis bort de sista minnena
- inte för att jag inte längre minns
utan fär att det inte betyder något för mej längre
det finns inte ens en saknad kvar
"It's the heart that really matters in the end"
regn regn regn
"Making friends with shadows on my wall"
jag har sovit hela dagen, i princip, och börjar äntligen piggna till. jag sov i fel säng under fel täcke i natt och behövde sova rätt ett litet tag. att ett litet tag råkade bli hela dagen kan inte hjälpas. nu är dagen i alla fall slut. imorgon kanske saker känns annorlunda.
om man skulle baka muffins såhär kvart över tio på kvällen. eller se film. eller skriva lite. kanske läsa några sidor i en bok. kanske springa en runda ute i mörkret och regnet. kanske.. kanske bara andas i en annan takt.
"If I get to tired to make it
be my breath so I can walk"
för mycket tid till ingenting. eller till att egentligen leva.
"When my smile gets old and faded
wait around, I'll smile again"
om jag bara..
Igår var Alvin och Malin här och åt. Alvin, världens sötaste med ett skratt som lyser upp hela ens värld i flera veckor framåt. Och ändå vill man att han ska komma direkt igen när han vinkat hejdå. Han har lärt sej säga Anna nu, och i min värld är det inte för att det är ett så enkelt namn, i min värld är det för att jag är hans favoritmoster såklart.
Han är bäst i alla fall, lille plutten.
Helgen var ganska lugn. I fredags var det party med Josefin, Sara och Caroline. Ganska skoj, men jag var alldeles för trött för att festa ordentligt, tyvärr. Köpte ny jacka och nya jeans och lite smycken och grejer i alla fall, i fredags var det nog också. I lördags var jag hos systeryster och kollade på film, käkade pizza och byggde pussel minsann. Supermys, tills jag skulle köra hem från Kävlinge mitt i natten med ögon som knappt orkade hållas öppna, och ett huvud som helst av allt redan ville ligga på kudden hemma i sängen. Men hem kom jag, och sängen var skön, som vanligt.
Dags för frukost och medicin, den kan inte vara bra att låta bli att ta nu när magen bråkar med mej. Måste in och ta blodprov en dag nu snart. Ska göras var tredje månad och sist jag var där var i januari. Januari, februari, augusti, september, ja, då är det dags nu alltså! Fick ett brev hem till och med, men ny remiss och ett papper där det stod något i stil med "Bäste Anna, var vänlig ta blodprov, det var längesedan." Ja, visst hörru, jag gör det när jag orkar ta mej in till sjukhuset och när jag känner meningen och lusten. Äh. Jag gör det imorgon.
Jag borde plugga, men plötsligt har jag tusen andra saker att göra som känns viktigare och roligare och mer givande.
Imorgon är det 80-tals fest, om jag orkar.
Satan vad jag är tråkig idag, känner jag. Ingen motivation.
Ge mej inspiration, någon!