AnnaPanson.. och alla satans ord

jag skriver knappt längre
plötsligt ser världen och verkligheten så annorlunda ut
och ändå var det precis sånt här jag drömde om

närhet och kärlek och allt det där
fast på ett helt annat sätt, inser jag nu

dessutom är det spöken i huvudet och jag tycker inte om spöken, har aldrig gjort och kommer heller aldrig att göra
men ändå stör det, ändå stör du!
och jag vet inte vad som stör mej mest, att du stör eller sättet du gör det på

varenda låt på radion, varenda stråle från solen och varenda varenda sekund påminner

how did you get under her skin?

när verkligheten äntligen formats efter mina drömmar verkar det som att drömmarna förändrats

är det inte typiskt?