AnnaPanson.. och alla satans ord

vad har jag egentligen att skriva?
ingenting, det finns ingenting som stör just nu

jag fick alvin till att sova precis, i min famn
närhet, av ett helt annat slag
han är den mysigaste människan på jorden

vad ska jag säga
det enda jag har att säga till mitt försvar är något om ett charmtroll
(men jag behöver inte försvara mej)

jag skrev en "dikt" för två, tre år sedan om en vänskap som jag då hade förlorat

minns du den kvällen då vi hade så roligt
då det var du och jag och bara vi och alla killarna som vi tyckte om
och det slutade med att vi festade med dom
och vi fick båda någon att sova brevid, någon att pussa på, någon att glömma senare
och allt var så perfekt
och
åh
jag vill tillbaka
(till dig och vår vänskap)
till alla skratt och alla kebaber vi åt tillsammans

det var jag och rebecka, och nu är det inte längre förlorat
det gör mej så glad

"och jag fattar inte varför jag
ägnar dagarna åt att tänka tillbaka
trösta mig med mat,
gå upp flera kilon och gråta på bussar
jag fattar inte varför jag går som på nålar
varför jag känner mig bakfull varje sekund
varför jag går från att skrika i kudden
till att vara the worrying kind mitt i centrum

jag fattar inte heller varför jag oroar mig för saker
som förmodligen aldrig kommer att hända mig
varför jag längtar efter sådant som man inte ska
längta efter

jag vet inte vem jag är
men alla andra kan min historia
utantill, baklänges"

det kommer dröja länge innan någon förstår
det jag ännu inte själv förstår i mej

jag har snott mat ur malins kylskåp, för jag är så satans hungrig
magen gör fruktansvärt ont idag och det blöder, riktigt mycket
och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera oron, men jag försöker att inte tänka på det

jag minns när jag skrev den där dikten
när hela världen var så fel och hon liksom räddade mej ur allt som hade med ångest och tårar och skrik och smärta att göra

Jag har lärt mig att hoppas
Hon har lärt mig vad hopp heter
Hon har lärt mig vad det betyder att längta efter saker som inte riktigt finns
Hon har sagt hur det är att sakna människor som man aldrig träffat ännu

(henne tycker jag om)

Jag väntar på någon som kan ta mig härifrån
Jag väntar på någon som kan rädda mig som jag en gång tyckte att du gjorde

jag kommer aldrig att glömma dej. det var mest bara något jag var tvungen att skriva.

viska verkligheten till mej
jag har lite svårt att skilja på den och drömmar
jag är lite..
annorlunda?
konstig?
äh, jag är bara jag, vad är det för fel med det?

jag ska ge alvin en sax sen och be honom klippa mej
jag ska få den coolaste designade frisyren av alla!