idag.
och så såg jag honom där
som ännu ett ljus när världen redan egentligen är så ljus som den kunnat bli
hur kan han lysa upp världen så?
(hur kunde han älska mej så?)
jag kan knappt ens tänka på det utan att få ont i magen
jag kunde knappt ens se på honom utan att känna obehaget inom mej
men inte för att jag såg honom, utan för att han inte är nära längre
han är nog den enda som varit nära och som jag faktiskt fortfarande skulle vilja ha där
trots allt som hände
det var trots allt enda gången jag verkligen kan minnas att jag kände kärlek
så som jag själv tror att det ska vara och kännas
jag tror att det var mycket för att han lagade mej efter att jag hade gått sönder totalt
jag tror att det var mycket för att han visade mej att jag kunde bli älskad
jag tror att det var mycket för att han fick mej att känna mej värd någonting igen
efter att någon annan fått mej att tvivla så
helvete, jag hittade en gammal dikt
varför börjar jag gräva i det där?
27 april 2004. 3 helvetes år sedan! då skrev jag sådär.
jag skrev så otroligt mycket, som att du fyllde mej med saker jag aldrig tidigare känt
men måste det betyda att alla sådana känslor försvann med vårt "oss"?
maj samma år:
"det är när jag tvivlar som du ska finnas där och säga till mej att genast sluta med sådana dumheter"
och det gjorde du.
alltid.
som ännu ett ljus när världen redan egentligen är så ljus som den kunnat bli
hur kan han lysa upp världen så?
(hur kunde han älska mej så?)
jag kan knappt ens tänka på det utan att få ont i magen
jag kunde knappt ens se på honom utan att känna obehaget inom mej
men inte för att jag såg honom, utan för att han inte är nära längre
han är nog den enda som varit nära och som jag faktiskt fortfarande skulle vilja ha där
trots allt som hände
det var trots allt enda gången jag verkligen kan minnas att jag kände kärlek
så som jag själv tror att det ska vara och kännas
jag tror att det var mycket för att han lagade mej efter att jag hade gått sönder totalt
jag tror att det var mycket för att han visade mej att jag kunde bli älskad
jag tror att det var mycket för att han fick mej att känna mej värd någonting igen
efter att någon annan fått mej att tvivla så
helvete, jag hittade en gammal dikt
varför börjar jag gräva i det där?
det handlar om smärta
om sådant som gör ont och
om att inte kunna glömma känslan
det handlar om att gå ifrån
om att lämna bakom sig och
om tomhet som man lämnar efter sig
det handlar om tomhet
om sår som inte läker och
om ärr som blir kvar
det handlar om ärr
om sådant som liksom inte går bort och
om sådant som man kan bortse från ibland
det handlar om att kunna må bra
om att se bortom det onda och
om att älska sådant som gör en glad
det handlar om att älska
om att verkligen bry sig om och
om att ge sitt liv till sådant som man vill leva med
det handlar om kärlek
om att må bra och
om att älska tills ordet "älska" inte räcker till längre
det handlar om dej och mej
(14 januari-04)
Du viskar "lämna mej aldrig" i mitt öra
och jag säger att jag aldrig ska
Du säger "var min alltid"
och jag svarar att jag aldrig vill vara någon annans
Jag sa, det finns ingenting som varar för evigt
och du sa att evigheten varar längre än livet och det finns saker som varar ett helt liv
(you make me believe)
och jag säger att jag aldrig ska
Du säger "var min alltid"
och jag svarar att jag aldrig vill vara någon annans
Jag sa, det finns ingenting som varar för evigt
och du sa att evigheten varar längre än livet och det finns saker som varar ett helt liv
(you make me believe)
27 april 2004. 3 helvetes år sedan! då skrev jag sådär.
jag skrev så otroligt mycket, som att du fyllde mej med saker jag aldrig tidigare känt
men måste det betyda att alla sådana känslor försvann med vårt "oss"?
maj samma år:
"det är när jag tvivlar som du ska finnas där och säga till mej att genast sluta med sådana dumheter"
och det gjorde du.
alltid.
Kommentarer
Trackback
