men men men!
jag har ätit så mycket tårta i helgen att det borde spruta ut genom öronen snart
men huvudet är så fullt med en massa tankar att det vore praktiskt omöjligt
vilket det förmodligen är ändå, va, men det hör inte hit
"I'm falling even more in love with you lifehouse - hanging by a moment
letting go of all I've held on to"
- vem blir jag då?
solen sken innan och jag satt ute i värmen och gungade
varför blir hela kroppen full av känslor då?
som om man plötsligt behöver närhet och kärlek
någon att dela med sej av all sin värme till
som om man kallnat under vintern, och nu blommar igen
(är jag en blomma nu plötsligt?)
vad jag än kommer fram till så finns det en motsats som låter lika logisk
och som faktiskt nästan känns lika bra
det är något med mej och charmtroll
något med mej och hår-mys
något med mej och.. äh, jag vet inte
man faller väl för olika saker, antar jag
jag föll för allt
varför är jag så satans rädd?
egentligen verkar det som att jag mest är rädd för mej själv och mina känslor
(men hur normalt är det?)
jag vet inte, jag behövde bara en vän antar jag
och nu,
nu är det.. underligt annorlunda
- men vad är det för fel?
så satans jävla underbar! (mest som en parentes)
egentligen borde man skona människor
jag är ingen bra människa, jag är.. liksom, fel
jag hade den finaste presenten till Alvin idag iallafall
jag hade knytit fast små gosedjur på det som hängde och slängde
ibland är jag en bra moster, faktiskt
det enda som egentligen känns fel nu är att han är så långt ifrån, men det är mest bara farligt
det är sånt som får mej att stänga ute honom mer
för att avståndet ska bli mer.. naturligt på något sätt
detta blir konstigare och konstigare inuti mitt huvud
såhär har jag aldrig tidigare reagerat på denna typen av känslor
eller så har det aldrig känts riktigt på samma sätt
ikväll blir det möllan, med rebecka (vad vore jag utan dej?)
vi är bäst på öl och skratt
är detta bara en lek?
vilket är egentligen äkta?
