AnnaPanson.. och alla satans ord

Hur kan du se på mej, och säga att du älskar mej?

punkt.

häromdagen låg jag ute på gräsmattan i solen och lät det regna små vita blomblad ner på mej ifrån äppelträdet
idag stänger jag in mej för att slippa bli blöt och kall, sådär som man blir när det öser ner regn ifrån himlen

det finns ett rosa hus
en plats vi brukar kalla "hemma"
jag vet bara inte hur ett hem ska vara längre
jag vet bara inte vad som gör ett hem till ett hem, liksom
det rosa huset känns så fel

I dont give a fuck
 - i alla fall så önskar jag ibland att jag inte gjorde det

igår kom jag i alla fall hem till en tom lägenhet
och hela jag var annorlunda, jag mådde bra på ett helt annat sätt
jag kände ro i kroppen liksom
och lite ensamhet, men det kändes inte ens fel

det känns som att huvudet är tungt av tankar och grejer
det har varit lite mycket, bara
sömnlösa nätter med en helvetes rädsla, massa nytt, massa intryck, känslor, sätt att se på saker
det blev väl bara lite annorlunda med tanke på hur det var för två veckor sedan, inte vet jag

en dag ska jag slå ihjäl dej för vad du gjorde mot mej
jag är inte ens arg längre för vad du gjorde just då
jag är arg nu för att det inte ännu försvunnit

jag är starkare nu, det vet jag att jag är. men jag är för fan inte stålmannen. vissa saker är för tunga att bära. hur stark man än är.

Anders, det är konstgjord andning för dej, oftast
eftersom jag inte fick sluta andas helt

"That's when I know that I have to get out cause I have been there before"