för finland, och tryggheten där.
jag åker bussen hem efter skolan
tar en metro, läser på första sidan att en 18årig kille har skjutit omkring sig på en skola i Finland
dödat 8 personer
och sedan skjutit sig själv i huvudet
öppnar tidningen och möts av en bild på en kille med pistol i handen
han bär en tröja där det står "humanity is overrated"
bilden är inte så tydlig, den är lite suddig, men jag kan tänka mej att om man kunde se hans ögon tydligt skulle man se att de är fulla av hat och mörker
han ska ha uttalat sig på internet om att bara "överlägsna" människor förtjänar att leva
att det finns en slutgiltig lösning, och den skulle vara hela den mänskliga rasens död, för det skulle lösa alla mänsklighetens problem
hur snett kan man hamna i världen? hur fel kan man bli? hur kan man tänka på ett sådant sätt? hur kan det sluta såhär? var gick det fel?
jag är inne i det jag läser och läser med skräck i halsen, faktiskt
och så är jag plötsligt framme, hemma
tar ett uppgivet djupt andetag och går av bussen
i Finland, så pass nära
ikväll ska jag be för de vars anhöriga blev skjutna
ikväll ska jag be för de som tvingades se det som hände
och be för att det aldrig någonsin kommer närmare än såhär
detta är verkligheten nu.
tar en metro, läser på första sidan att en 18årig kille har skjutit omkring sig på en skola i Finland
dödat 8 personer
och sedan skjutit sig själv i huvudet
öppnar tidningen och möts av en bild på en kille med pistol i handen
han bär en tröja där det står "humanity is overrated"
bilden är inte så tydlig, den är lite suddig, men jag kan tänka mej att om man kunde se hans ögon tydligt skulle man se att de är fulla av hat och mörker
han ska ha uttalat sig på internet om att bara "överlägsna" människor förtjänar att leva
att det finns en slutgiltig lösning, och den skulle vara hela den mänskliga rasens död, för det skulle lösa alla mänsklighetens problem
hur snett kan man hamna i världen? hur fel kan man bli? hur kan man tänka på ett sådant sätt? hur kan det sluta såhär? var gick det fel?
jag är inne i det jag läser och läser med skräck i halsen, faktiskt
och så är jag plötsligt framme, hemma
tar ett uppgivet djupt andetag och går av bussen
i Finland, så pass nära
ikväll ska jag be för de vars anhöriga blev skjutna
ikväll ska jag be för de som tvingades se det som hände
och be för att det aldrig någonsin kommer närmare än såhär
detta är verkligheten nu.
Kommentarer
Trackback
