coffee & conversation
idag har jag myst med systeryster och Alvin
en gnäll och ynk kille med feber minsann
annars har det hänt väldigt mycket de senaste dagarna
det var teater med mamma och mormor, och det var en föreställning som liksom dröjts sej kvar i huvudet ända sedan dess
är inte det ett tecken på att det är något bra?
den var otrolig, jag skrattade och log för mej själv om vartannat, och ibland kände jag igen så mycket
det var lite underligt hur vissa saker ibland blir så tydliga för en
och att dom inte blivit det tidigare
sedan har jag sett "lillebror" spela två fotbollsmatcher, och jag hade nästan glömt hur kul det där med fotboll är, hur mycket jag vill skrika "kom igeeeen" och "ja, ja, ja, ja, JAAA!"
hela kroppen liksom värms av förväntan och det spelade inte så stor roll att det var iskallt ute och fötterna i princip var blåa efteråt, för det var roligt i alla fall
trots förlust så har jag en ny extra lillebror, kan man säga
dagen därpå blev det promenad i solskenet, en lång en
vi hälsade på systeryster sedan, familjemys kan man säga och det betyder något otroligt
häromdagen var vi hos mormor och morfar, mamma och jag och hjälpte dom med deras boxer till tvn
sedan åkte jag och mamma och handlade med mormor, det var så mycket hon skulle ha hem och jag körde för att underlätta
på väg tillbaka till parkeringen gick vi och pratade och skrattade
och mormors kommentar i allt det där blev;
"det var ju för väl att jag fick skratta idag"
är saker och ting värre än man tror?
eller vill man bara inte se vissa saker?
det har varit mycket plugg, mycket text att läsa och ta in, alldeles för mycket ord
och jag vet inte riktigt hur mycket som egentligen fastnat
men någonstans måste det väl ändå ge någonting
igår var det veterinären och vaccination
två katter i en bil, tillsammans, och dom jamar och andas tungt, skakar och är rädda,
jag är glad att jag slapp köra
jag sett mest med min pys i koppel i knäet och försökte lugna honom medan curry var i transportbur i baksätet
kunde gått smidigare, men vad gör man inte
på något sätt är dom ändå nära på ett helt annat plan, som en del av mej själv som jag bävar inför att behöva klara mej utan en dag
och så är det dom där händerna
det känns lite sådär
.............."kom och ta mej"?
eller så är det bara en längtan i kroppen just då
som märks tydligare just i det ögonblicket
nu är det dags för en utflykt till Kävlinge, älskade systeryster
och sen utgång!
kanske blir det en bra kväll :)
