Winnerbäck.
och jag svarar; dom älskar mig bara nu
den enda som verkligen älskar mej är du.
Du frågar; tog du dom med storm ikväll
och jag kommer faktiskt inte ihåg
men mina fingrar säger att, det var ett segertåg."
Jag vill inte förstöra känslan just nu.
Det får räcka med en bild så länge.
För att han, med sina ord, verkligen tar oss med storm.
Varenda gång. Och ikväll bättre än någonsin.
istället för att plugga.
i onsdags blev det en tripp till göteborg med syskonen och mamma
flera timmar på en buss
och det blir ungefär 854236 tankar tur och retur
vi åkte in i halmstad,
och det var som om jag kunde se i min systers ögon
att vi närmade oss något hon bryr sej om
något som känns nära fast ändå inte
någon.
jag har suttit och stirrat på månen så länge nu
att om jag blundar ser jag den fortfarande
varför är jag otrevlig?
för att störa din perfekta värld antar jag
du liksom retar mej med din attityd
"I could never make it alone"
varför kunde du inte vara en vän?
är det så jäkla svårt?
i torsdags var en rolig kväll med öl och klasskompisar och skratt och jäger och ja
det fattades inte mycket alls!
ett urval av kvällens bilder..
hos kalle,mich & mickis 
erik&mickis
mickis&kalle 
jag,erik &kalle
...& josefin :) 
erik & mickis! 
..... & mickis 
jag & erik
världens sötaste anna (vilket jag en gång trodde att jag var) :) dagen efter var det höst :)
josefin, mickis & erik ibland alla lövidag har jag pluggat massor
hemma hos allra käraste syster
sen körde vi till malmö och åt middag hos pappa
nu har jag hamnat hemma hos mamma
någon annan sover i min säng, tydligen
ibland vet man inte riktigt var man ska ta vägen
jag vill inte leka lekar
jag tror jag lekt tillräckligt
På tisdag ska jag & systeryster se Lars Winnerbäck på Olympen i Lund
det blir förmodligen som de andra gångerna
sådär fantastiskt och magiskt med alla ord
"Do you mind me asking for a part
- of your love, of your world, of your bed, of your heart?"
Va, va, va, va va va?
Varför inte, liksom.
Äh, jag vet. Varför?
måndag.
hur kan han lysa upp världen så bara med sin närvaro?
jag fick i alla fall en paus ifrån mitt pluggande som varade ungefär hela dagen
på kvällen läste jag tjugo minuter innan jag gav upp, det var inte mer som fastnade i huvudet, faktiskt
diskussionen idag var ändå en diskussion mellan ungefär fyra personer, så det kändes inte riktigt som att det spelade så stor roll
boken till imorgon har jag redan läst ut så då kan jag kanske vara mer delaktig, vi får se
nu sitter jag hos mamma, världens bästa
jag ska snart till banken och fixa med sparkontot äntligen
sen blir det lunch!
på onsdag blir det göteborg!
coffee & conversation
idag har jag myst med systeryster och Alvin
en gnäll och ynk kille med feber minsann
annars har det hänt väldigt mycket de senaste dagarna
det var teater med mamma och mormor, och det var en föreställning som liksom dröjts sej kvar i huvudet ända sedan dess
är inte det ett tecken på att det är något bra?
den var otrolig, jag skrattade och log för mej själv om vartannat, och ibland kände jag igen så mycket
det var lite underligt hur vissa saker ibland blir så tydliga för en
och att dom inte blivit det tidigare
sedan har jag sett "lillebror" spela två fotbollsmatcher, och jag hade nästan glömt hur kul det där med fotboll är, hur mycket jag vill skrika "kom igeeeen" och "ja, ja, ja, ja, JAAA!"
hela kroppen liksom värms av förväntan och det spelade inte så stor roll att det var iskallt ute och fötterna i princip var blåa efteråt, för det var roligt i alla fall
trots förlust så har jag en ny extra lillebror, kan man säga
dagen därpå blev det promenad i solskenet, en lång en
vi hälsade på systeryster sedan, familjemys kan man säga och det betyder något otroligt
häromdagen var vi hos mormor och morfar, mamma och jag och hjälpte dom med deras boxer till tvn
sedan åkte jag och mamma och handlade med mormor, det var så mycket hon skulle ha hem och jag körde för att underlätta
på väg tillbaka till parkeringen gick vi och pratade och skrattade
och mormors kommentar i allt det där blev;
"det var ju för väl att jag fick skratta idag"
är saker och ting värre än man tror?
eller vill man bara inte se vissa saker?
det har varit mycket plugg, mycket text att läsa och ta in, alldeles för mycket ord
och jag vet inte riktigt hur mycket som egentligen fastnat
men någonstans måste det väl ändå ge någonting
igår var det veterinären och vaccination
två katter i en bil, tillsammans, och dom jamar och andas tungt, skakar och är rädda,
jag är glad att jag slapp köra
jag sett mest med min pys i koppel i knäet och försökte lugna honom medan curry var i transportbur i baksätet
kunde gått smidigare, men vad gör man inte
på något sätt är dom ändå nära på ett helt annat plan, som en del av mej själv som jag bävar inför att behöva klara mej utan en dag
och så är det dom där händerna
det känns lite sådär
.............."kom och ta mej"?
eller så är det bara en längtan i kroppen just då
som märks tydligare just i det ögonblicket
nu är det dags för en utflykt till Kävlinge, älskade systeryster
och sen utgång!
kanske blir det en bra kväll :)
idioti
Det räcker väl då att man bara låter dem leva sina underbara liv i fred, för ingenting har väl någonsin gått fel i deras värld, och skulle det göra det skulle dom inte erkänna det, eller ens vara medvetna om det.
Det kallas stolthet, det där.
Och dumhet, måste jag säga.
Hur kommer man över ett gammalt ex som dröjts sej kvar i huvudet?
Träffa honom ett par år senare, prata, mys, ha sex
och inse att han inte var ens i närheten av så bra som du velat minnas
ibland är jag bara dum.
Ikväll blir det kalas och sen fest. Ich ser fram emot det!
har någon sett mej någonstans?
hur kan man vara så omedveten om sina egna känslor och handlingar att man bara ser vad alla andra gör?
usch för mej?
ja det kan man också säga
men jag undrar vem det egentligen borde riktas emot,
det där uschet.
hur orkar man misstro alla andra människor?
hur orkar man vara själv mot alla andra?
"det går inte att lita på någon"
buhu
"det är så synd om mej som hamnat i denna världen full av falska människor som snackar så mycket skit"
jo, grattis, som om du vore bättre själv
det beror väl på vilka kretsar man väljer att leva i
vilka vänner eller "vänner" man har
vilka man tyr sej till
och hur man själv är som person och bemöter andra
"det finns ingen energi"
det har du väldigt rätt i
det kunde inte sägas bättre
jag skulle säga att det finns massor av energi just nu men att jag nog väljer att lägga den på någonting annat istället
någonting av ett värde av annat slag
hur kan man vara så dum att man vill något igen med någon som missbrukat ens tillit så?
är det då konstigt om man tror att man inte kan lita på någon?
om man liksom fortsätter att faktiskt röra sej där där det inte går?
"det är något fel idag"
det var verkligen någonting fel i förrgår, lillebror, visst var det?
men ändå var det förbannat roligt och jag höll på att dö av skratt
vad kan man egentligen ta på sej skulden för?
Dagens citat;
"För att undvika kritik, säg ingenting, gör ingenting, var ingenting." - E. Hubbard
mina syskon är dom bästa
utan er vore jag ingenting
imorgon?
jag vill inte ha någonting gemensamt med er mer.
Jag bet mej jättehårt i läppen i måndags och det gör fortfarande ont.
(vissa dagar är det bara mer tomt)
update
let it roll right of your shoulder
dont you know,
the hardest part is over"
det är svårt att beskriva hur det känns när man är stolt över sej själv
som att man nästan lättar när man går, nästan vill sväva i varje steg
jag har kommit över det som var jobbigt trots att jag behövt lite hjälp på vägen, för jag fick det i olika former på gott och ont, och klarade mej
och jag mår bra
till och med bättre
Jag har massa ord jag måste läsa men jag kan inte koncentrera mej, det är för många tankar om allt och ingenting
och jag kan inte läsa det någon annan skrivit förrän jag själv skrivit klart
Dessutom är det Winnerbäck till max, hans nya, och det är ord där också som liksom fastnar
Dags för en liten update; i fredags blev det fest trots en massa tjafs innan
det var jag och så var det dom, det var roligt, absolut, det blev bara lite konstiga saker att säga, lite underliga antydningar, annorlunda sätt att se på saker och de människor man är med
Jag somnade till Ice Age i fel säng, en annan än min, och av någon anledning blev jag förväxlad med en katt och gick därför så fort jag vaknade
-underligt? Ja, lite så blev det.
Under lördagen cikulerade någon i huvudet blandat med förvirring och uppgivenhet men det gick över lika snabbt, eller så var det jag själv som tog bort det
Efter en tur till systeryster på lördagskvällen var jag tillbaka i sängen, min egen denna gången och där somnade jag sedan.
Söndagen blev fotodag. Fem miljoner foto att sätta in i album, men viktigast och mysigast, tillsammans med allra käraste systrar. Kvällen blev plugg och en plötslig utflykt med någon jag senare pratade filosoferande med.
Det blev många tankar som väcktes där,
samtidigt som jag tänkte "att man kan se det så olika!"
Igår blev det måndag, sådär som det brukar bli efter söndagar, och det var sällskap på morgonen, skola, plugg, kycklingsallad och alldeles för mycket att göra.
Och nu, nu är jag här. Var skulle jag annars vara?
Det är tisdag.
Dom där ögonen!
"jag ville vara nåt som känns"
Vissa saker har jag svårt för att förstå. Hela den där kör-ditt-eget-race-grejen. Fokusera på dej själv, det är vad du känner och uppnår som är viktigast. Visst är det viktigt. Men på vissa håll har det gått för långt och närmar sej bara något man kan kalla skitsnack. Ens välmående och hur man känner i sej själv borde vara grunden till hur man bemöter andra, grunden för relationer.
Men så förlorar man sej själv i sitt "mig", sitt ego och glömmer de som är eller vill, kan vara nära, kunnat vara nära
- om man bara uppmärksammat
I en värld full av massa ego är det svårt att bry sej om. Varför skulle man vara annorlunda?
Det är svårt att leva med sej själv ibland
men svårare att leva med människor som inte ser
någonstans mitt ibland allt självförverkligande glöms andra människor bort
en mot en, liksom
tillsammans är ett farligt ord
Jag har börjat tänka helt annorlunda
och ändå idag kände jag en del av den Anna jag var för 4 år sedan
Det är en underlig grej, det där
hur han kan säga att man inte kan lita på någon annan till 100 %
när han faktiskt är den som visade mej att det gick.
Det är ganska mysigt ändå,
med en arm runt en när man sover,
eller i alla fall just den sekunden man vaknar och känner det utan att egentligen vara medveten om vem det är
men det hör inte riktigt hit
"jag vill inte ha något suddigt för en kväll"
ibland kurrar magen av sådan hunger att jag blir knäpp
alltid alltid alltid äter jag då
men när jag ätit klart är det som att hungern övergått i något annat
eller bara en annan sorts hunger
- efter mera, efter någonting annat
en verklighet mer i enighet med vissa känslor
igår skrattade vi allihop samtidigt vid köksbordet
inom mej känner jag i samma ögonblick att man inte kan älska någon mer än jag älskar dom
inte på samma sätt
ibland dem vet jag var jag hör hemma
och ändå är det ifrån det man letar annat
det finns människor som tror att man kan behandla andra hur som helst i princip
men jag tror att man i slutet förlorar på det själv
vissa människor vet man helt enkelt inte var man har för att de inte går att lita på
då vet man i alla fall att det är precis där man faktiskt har dem, ibland allt det där som inte går att räkna med
(är det egentligen en vän då?)
Ingenting är längre som förut
det är inte likt, det påminner inte
men jag trivs bättre i detta nuet, i nuets nu än jag gjorde i dåets nu, då, eller hur det nu blir
kanske, en dag, blir allt sådär klart som det känns vissa dagar
och så stannar det så
det måste vara den dagen man hittat rätt.
