en liten tanke efter lång tid
Det är lite sådär tomt när dina ord är för långt ifrån. Det är något tryggt som åkte med dej till Norge.
Hade jag kunnat hade jag kommit dit.
she hates herself for loving you
plötsligt ser världen och verkligheten så annorlunda ut
och ändå var det precis sånt här jag drömde om
närhet och kärlek och allt det där
fast på ett helt annat sätt, inser jag nu
dessutom är det spöken i huvudet och jag tycker inte om spöken, har aldrig gjort och kommer heller aldrig att göra
men ändå stör det, ändå stör du!
och jag vet inte vad som stör mej mest, att du stör eller sättet du gör det på
varenda låt på radion, varenda stråle från solen och varenda varenda sekund påminner
how did you get under her skin?
när verkligheten äntligen formats efter mina drömmar verkar det som att drömmarna förändrats
är det inte typiskt?
"..och allt var förbjudet"
punkt.
häromdagen låg jag ute på gräsmattan i solen och lät det regna små vita blomblad ner på mej ifrån äppelträdet
idag stänger jag in mej för att slippa bli blöt och kall, sådär som man blir när det öser ner regn ifrån himlen
det finns ett rosa hus
en plats vi brukar kalla "hemma"
jag vet bara inte hur ett hem ska vara längre
jag vet bara inte vad som gör ett hem till ett hem, liksom
det rosa huset känns så fel
I dont give a fuck
- i alla fall så önskar jag ibland att jag inte gjorde det
igår kom jag i alla fall hem till en tom lägenhet
och hela jag var annorlunda, jag mådde bra på ett helt annat sätt
jag kände ro i kroppen liksom
och lite ensamhet, men det kändes inte ens fel
det känns som att huvudet är tungt av tankar och grejer
det har varit lite mycket, bara
sömnlösa nätter med en helvetes rädsla, massa nytt, massa intryck, känslor, sätt att se på saker
det blev väl bara lite annorlunda med tanke på hur det var för två veckor sedan, inte vet jag
en dag ska jag slå ihjäl dej för vad du gjorde mot mej
jag är inte ens arg längre för vad du gjorde just då
jag är arg nu för att det inte ännu försvunnit
jag är starkare nu, det vet jag att jag är. men jag är för fan inte stålmannen. vissa saker är för tunga att bära. hur stark man än är.
Anders, det är konstgjord andning för dej, oftast
eftersom jag inte fick sluta andas helt
"That's when I know that I have to get out cause I have been there before"
tomhet, tror jag
tårar som vägrar sluta rinna
men det kanske är meningen att dom ska vara där
så jag torkar inte ens bort dom
kanske försvinner en del av det som gör ont med dom
fan också, jag har mått bra idag, det har jag!
jag har mått bättre än jag gjort på länge, varit gladare och piggare och skrattat
på riktigt, faktiskt
och så fastnade en tanke mitt i allt-det-dära och så kändes det, för mycket
jag gråter som ett minibarn
ibland kanske man borde svälja sin stolthet, för någon annan
det enda jag vet är att om du hade kommit hit så hade jag hållt dej hårdare än någonsin förut och hoppats på att du aldrig hade behövt försvinna
jag ska aldrig mer vara rädd
jag ska inte låta min rädsla förstöra mer än den gjort
det sorgligaste är att den faktiskt, blandat med annat, förstörde precis allt det jag drömde om nu
och det kan man nog inte bara glömma bort
jag kommer att hitta nya drömmar
en dag.
inte vara rädd, inte skrämmas, inte vara rädd, inte låta det förstöra, inte inte inte inte inte inte
jag är fan sjuk i huvudet efter allt det där.
att försvinna långt bort.
vad säger man, jag har inget hem längre, ett tag hade jag det, sen ett tag hade jag plötsligt två men valde ett av dom, och nu, nu finns det inte längre någon plats för mej någonstans, även om jag kanske skulle vilja
men jag vill inte ens
jag vill inte vara en del av detta mer
jag minns när jag skrev om detta så mycket för ett antal år sedan
det var en dag i april 2003, den 19e om jag inte minns fel, då skrev jag såhär
dom ska flytta isär nu
och det hade jag väl egentligen förstått
och det är skönt att slippa bråk som får en att må dåligt
och det var så jobbigt att lyssna på alltid
på ena sidan fanns mamma
och på den andra fanns pappa
och jag var liksom mittialltihopa
det är som om dom båda två liksom viskar till mig att
'välj mig- jag är ett bra parti'
och förlåt mig för jag tänker inte välja
och jag vet ingenting om partier och politik tänker jag
och jag försöker stänga öronen för att slippa höra
för jag vet ingenting om kärlek heller
jag visste ingenting då och jag vet inte mer nu
det enda jag vet fortfarande är att jag slutade tro på en kärlek då och jag stängde öronen, stängde mej själv och vet inte om jag ens vill öppna mej för något sådant igen
"är det här allt det blir så dör jag"
jo, tjena, vad är meningen egentligen
det kan inte vara såhär tomt! det kan inte vara meningen att det ska vara såhär tomt!
det kan inte vara meningen att jag ska vara såhär!
det kan inte vara meningen.
jag måste hitta min lust och min motivation och inspiration och mitt skratt igen
för jag tror att jag tappade det någonstans på vägen
(och ingen hjälpte mej att plocka upp det)
då måste man vända tillbaks, ett tag och ta tillbaka det
jag saknar mitt eget leende mer än du gör
"sometimes the only way out is to make it through"
men jag vet inte riktigt hur man gör
jag kanske måste försöka våga
försöka våga, ja någonting
- att våga älska den bredvid?
"I'm so hollow, baby"
men du hjälper mej inte i detta.
han är min ängel. det vet jag nu.
kan någon någonsin ersätta honom?
jag minns hur jag såg in i dom där ögonen för flera år sedan, och hamnade någon helt annanstans
jag minns hur vi hade en egen värld
jag minns hur du räddade mej redan då.
It only takes one to say goodbye.
(eller hur var det nu?)
hejdå.
ett tag var jag rädd för det ordet
nu är det ett ord fyllt med drömmar om någonting annat
place your hand in mine.
And I'm so sorry
I cannot sleep, I cannot dream tonight"
Jag intalar mej själv att det är nu Anna släpper taget
men så två sekunder senare inser jag att hon aldrig släpper någonting alls
det är väl lite därför det är som det är nu
Farmor, is your grave big enough for both of us?
I'll come visit you
right now it's the only thing I really feel like I wanna do
Hur lång är evigheten?
Vet du, Micke, jag kan fortfarande inte lyssna på Scorpions Wind of Change utan att tänka på dej
Jag försökte precis.
Sometimes I think I'm living through you
Sometimes I know that I do.
tidigare kanske det skulle ha gjort någon skillnad, men inte nu
det spelar inte längre någon roll hur klart det än blev
hur tydligt jag nu än ser alla satans känslor som faktiskt fanns i mej
(det finns känslor i mej också, ser du, jag är inte så tom som jag en gång var!)
I love watching your face
Can I leave some dreams at your place?
(många av dom är redan i dina armar)
Något annat är det inte.
"Don't waste your time on me
- you're allready the voice inside my head"
på tal om ingenting;
min "halsduk" luktar en blandning mellan pommes från mcdonalds, hårspray, cigg och öl
idag.
som ännu ett ljus när världen redan egentligen är så ljus som den kunnat bli
hur kan han lysa upp världen så?
(hur kunde han älska mej så?)
jag kan knappt ens tänka på det utan att få ont i magen
jag kunde knappt ens se på honom utan att känna obehaget inom mej
men inte för att jag såg honom, utan för att han inte är nära längre
han är nog den enda som varit nära och som jag faktiskt fortfarande skulle vilja ha där
trots allt som hände
det var trots allt enda gången jag verkligen kan minnas att jag kände kärlek
så som jag själv tror att det ska vara och kännas
jag tror att det var mycket för att han lagade mej efter att jag hade gått sönder totalt
jag tror att det var mycket för att han visade mej att jag kunde bli älskad
jag tror att det var mycket för att han fick mej att känna mej värd någonting igen
efter att någon annan fått mej att tvivla så
helvete, jag hittade en gammal dikt
varför börjar jag gräva i det där?
det handlar om smärta
om sådant som gör ont och
om att inte kunna glömma känslan
det handlar om att gå ifrån
om att lämna bakom sig och
om tomhet som man lämnar efter sig
det handlar om tomhet
om sår som inte läker och
om ärr som blir kvar
det handlar om ärr
om sådant som liksom inte går bort och
om sådant som man kan bortse från ibland
det handlar om att kunna må bra
om att se bortom det onda och
om att älska sådant som gör en glad
det handlar om att älska
om att verkligen bry sig om och
om att ge sitt liv till sådant som man vill leva med
det handlar om kärlek
om att må bra och
om att älska tills ordet "älska" inte räcker till längre
det handlar om dej och mej
(14 januari-04)
och jag säger att jag aldrig ska
Du säger "var min alltid"
och jag svarar att jag aldrig vill vara någon annans
Jag sa, det finns ingenting som varar för evigt
och du sa att evigheten varar längre än livet och det finns saker som varar ett helt liv
(you make me believe)
27 april 2004. 3 helvetes år sedan! då skrev jag sådär.
jag skrev så otroligt mycket, som att du fyllde mej med saker jag aldrig tidigare känt
men måste det betyda att alla sådana känslor försvann med vårt "oss"?
maj samma år:
"det är när jag tvivlar som du ska finnas där och säga till mej att genast sluta med sådana dumheter"
och det gjorde du.
alltid.
.
mina helvetes satans tårar vägrar att sluta rinna
och jag vet inte ens varför de ens började
det är bara en tung sten i hjärtat, som ett minne jag aldrig blir kvitt
som en röst som säger mej att jag inte är värd att älskas
en känsla som säger att jag inte räcker till, någonsin
det har inte känts så på länge nu
men plötsligt kom det för nära
det är mest bara det att jag inte känt efter på ett tag, tror jag
torka mina tårar?
"your mind tricked you to feel the pain
of someone close to you leaving the game of life
so here it is, another chance
wide away you face the day
your dream is over, or has is just begun?"
ville jag ha sådan musik på datorn och ville jag lyssna på den just nu,
ville jag gråta ännu mer och ville jag vara själv,
ville jag frysa av ensamhet och ville jag känna såhär?
vad fanken ville jag ?!
barnvakt
ingenting, det finns ingenting som stör just nu
jag fick alvin till att sova precis, i min famn
närhet, av ett helt annat slag
han är den mysigaste människan på jorden
vad ska jag säga
det enda jag har att säga till mitt försvar är något om ett charmtroll
(men jag behöver inte försvara mej)
jag skrev en "dikt" för två, tre år sedan om en vänskap som jag då hade förlorat
minns du den kvällen då vi hade så roligt
då det var du och jag och bara vi och alla killarna som vi tyckte om
och det slutade med att vi festade med dom
och vi fick båda någon att sova brevid, någon att pussa på, någon att glömma senare
och allt var så perfekt
och
åh
jag vill tillbaka
(till dig och vår vänskap)
till alla skratt och alla kebaber vi åt tillsammans
det var jag och rebecka, och nu är det inte längre förlorat
det gör mej så glad
"och jag fattar inte varför jag
ägnar dagarna åt att tänka tillbaka
trösta mig med mat,
gå upp flera kilon och gråta på bussar
jag fattar inte varför jag går som på nålar
varför jag känner mig bakfull varje sekund
varför jag går från att skrika i kudden
till att vara the worrying kind mitt i centrum
jag fattar inte heller varför jag oroar mig för saker
som förmodligen aldrig kommer att hända mig
varför jag längtar efter sådant som man inte ska
längta efter
jag vet inte vem jag är
men alla andra kan min historia
utantill, baklänges"
det kommer dröja länge innan någon förstår
det jag ännu inte själv förstår i mej
jag har snott mat ur malins kylskåp, för jag är så satans hungrig
magen gör fruktansvärt ont idag och det blöder, riktigt mycket
och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera oron, men jag försöker att inte tänka på det
jag minns när jag skrev den där dikten
när hela världen var så fel och hon liksom räddade mej ur allt som hade med ångest och tårar och skrik och smärta att göra
Jag har lärt mig att hoppas
Hon har lärt mig vad hopp heter
Hon har lärt mig vad det betyder att längta efter saker som inte riktigt finns
Hon har sagt hur det är att sakna människor som man aldrig träffat ännu
(henne tycker jag om)
Jag väntar på någon som kan ta mig härifrån
Jag väntar på någon som kan rädda mig som jag en gång tyckte att du gjorde
jag kommer aldrig att glömma dej. det var mest bara något jag var tvungen att skriva.
viska verkligheten till mej
jag har lite svårt att skilja på den och drömmar
jag är lite..
annorlunda?
konstig?
äh, jag är bara jag, vad är det för fel med det?
jag ska ge alvin en sax sen och be honom klippa mej
jag ska få den coolaste designade frisyren av alla!
men men men!
jag har ätit så mycket tårta i helgen att det borde spruta ut genom öronen snart
men huvudet är så fullt med en massa tankar att det vore praktiskt omöjligt
vilket det förmodligen är ändå, va, men det hör inte hit
"I'm falling even more in love with you lifehouse - hanging by a moment
letting go of all I've held on to"
- vem blir jag då?
solen sken innan och jag satt ute i värmen och gungade
varför blir hela kroppen full av känslor då?
som om man plötsligt behöver närhet och kärlek
någon att dela med sej av all sin värme till
som om man kallnat under vintern, och nu blommar igen
(är jag en blomma nu plötsligt?)
vad jag än kommer fram till så finns det en motsats som låter lika logisk
och som faktiskt nästan känns lika bra
det är något med mej och charmtroll
något med mej och hår-mys
något med mej och.. äh, jag vet inte
man faller väl för olika saker, antar jag
jag föll för allt
varför är jag så satans rädd?
egentligen verkar det som att jag mest är rädd för mej själv och mina känslor
(men hur normalt är det?)
jag vet inte, jag behövde bara en vän antar jag
och nu,
nu är det.. underligt annorlunda
- men vad är det för fel?
så satans jävla underbar! (mest som en parentes)
egentligen borde man skona människor
jag är ingen bra människa, jag är.. liksom, fel
jag hade den finaste presenten till Alvin idag iallafall
jag hade knytit fast små gosedjur på det som hängde och slängde
ibland är jag en bra moster, faktiskt
det enda som egentligen känns fel nu är att han är så långt ifrån, men det är mest bara farligt
det är sånt som får mej att stänga ute honom mer
för att avståndet ska bli mer.. naturligt på något sätt
detta blir konstigare och konstigare inuti mitt huvud
såhär har jag aldrig tidigare reagerat på denna typen av känslor
eller så har det aldrig känts riktigt på samma sätt
ikväll blir det möllan, med rebecka (vad vore jag utan dej?)
vi är bäst på öl och skratt
är detta bara en lek?
vilket är egentligen äkta?
idag
jag drömmer alldeles för mycket
om allt
jag drömmer om att uppnå saker, om att uppleva grejer, om att bli någon, om kärlek och närhet, om att leva livet fullt med känslor, om att leva livet.. tillsammans med någon annan.
jag drömmer precis som alla andra
jag drömmer alldeles för mycket
(men jag tror att livet blir tråkigt utan drömmar)
imorgon eller på onsdag får jag träffa denise, hoppas jag på
vi kan gunga i solskenet
eller ta en öl nånstans
det bästa är att hon förstår som ingen annan och att jag kan vara mej själv fullt ut utam att känna mej dum
Anders söt, jag väntar på en öl i solskenet med dej! Ge mej ett leende, ge mej sommar nu!
drömmar
det är något som mitt hjärta också säger ofta nu
det är något i dina ögon som får mej att vilja vara närmre
oxh något inuti mitt eget huvud som får mej att ta avstånd
så länge jag bara låter det vara så känns det bra, spännande liksom
sen tar en annan anna över och tänker för mycket, kommer fram till saker som jag egentligen inte har någon aning om
men det låter logiskt, inuti huvudet, innan man säger det
Alvin, världens mysigaste har varit här i alla fall
han lyser upp hela min värld med sitt skratt
det är något med din hand i min som skrämmer mej
det är nånting med solen..
men när jag funderar vet jag inte riktigt vad det skulle vara mer än att världen liksom ljusnat
pappa har äntligen kommit tillbaka hem!
jag gjorde något väldigt dumt nyss, men det är sån jag är
- varför gjorde jag så?
vad är det egentligen som är så fruktansvärt svårt att hantera efter det som hände för så längesedan? hur länge ska det jaga mej, hitta mej, ta död på mej? igen och igen och igen
en dag ska jag bli något annat än jag är idag
du ska få se, mamma!
"dom älskar mej bara nu
den enda som verkligen älskar mej är du"
sjuk, och mest bara uttråkad
Jag vill inte
men det är nånting med min hand i någon annans nacke som jag alltid varit svag för
"hold on to me, never let me go"
vad är det för mening när man vet att det alltid finns ett slut?
Hur slutar man vara rädd för människor, tätt inpå?
Det ligger en helvetes jävla nallefan i garderoben
Och så skriver hon;
"du kommer alltid finnas i mitt hjärta vännen. Jag saknar dej."
vad svarar man på sånt när man inte ens är vänner längre?
- hur i helvete lyckades jag vara en vän som saknas och samtidigt få henne att må dåligt?
jag vet att du saknar mej på samma sätt som jag saknar dej, men det är inte konstigt med tanke på hur nära vi var innan, visst hade vi roligt och skrattade en himla massa, men det är därför man har vänner
jag mår mycket bättre än förut, och det är konstigt, men det är skönt att slippa allt det som var, det känns hemskt att säga det, för det är inte det att det är skönt att slippa dej, men det är skönt ändå på något sätt att komma ifrån allt och börja om
plötsligt känns det som att jag kan vara mej själv igen, hoppas att du också känner så äntligen
jag är verkligen ledsen att jag fick dej att må dåligt, det var aldrig min mening
du finns i mitt hjärta också. en plats är alltid tillägnad dej där.
där mitt ibland alla minnen, det är väl självklart
det är bara, liksom, borta
och nu, ett par timmar senare är vi mer ovänner än två vänner kan bli
och jag verkligen hatar dej, för att du får mej att må som du gör, och jag minns inte längre när du senast var en riktig vän
du är inte ens snäll, du är elak i det du skriver och elaka människor finns inte i min värld
det finns ingen plats för dej i min värld längre
låt mej vara, berätta inte att du saknar mej för jag saknar inte längre dej
tvärtom är det himla skönt att slippa
vad är det som är så läskigt med att träffa människor som inte passar in i ens drömmar? Som om man är rädd för att ens egna, redan utstakade drömmar ska gå i sönder, förändras och göra en till en annan person, någon som man inte vill vara
vacker förstår mej i alla fall, och jag är glad att du finns denise, vad vore jag utan dina ord?
Jag ska i alla fall hämta ut mina festivalbiljetter snart! Så det så!
when I close my eyes
ölen är min bästa vän. (i alla fall så var den en av de bästa i lördags)
nej nej nej, rebecka är min bästa vän! (i alla fall så har hon funnits där längst och det är nog henne jag skrattat med mest) så det så!
och jag vet inte, men det ser ut som att hon gillar mej också :) (kärlek till en underbar vän!)
man pussar väl inte på människor man inte tycker om? (jag vet inte, men jag minns att någon pussade på mej i lördags och nånting känns. mest bara jävligt dumt och konstigt, faktiskt)
det var nånting jag såg på min mage nyss som fick mej att börja skratta
det är så mycket i huvudet att det känns som att det ska sprängas snart
och jag har ingen jävla aning om vad det är som gör det så
för mycket snack? för många minnen? för lite närhet? för mycket ord? för många tankar? för lite sömn?
- en dag måste man nog gå och lägga sej och verkligen sova
charmtroll !
och ännu bättre, jag hittade ett charmtroll, där bland allihopa, han var så otroligt vacker! (och nä, hans dreads gjorde honom inte fulare, snarare tvärtom) :) detta blir fan bara värre och värre, jag måste skärpa mej!
rebecka ligger och sover och jag har inget vettigt för mej, har skittråkigt och är sällskapssjuk och måste egentligen spackla väggarna så det torkar nångång, och så borde jag måla listerna och dörrarna, men jag orkar inte
- egentligen borde jag nog sova, men det kan jag ju inte
sova får jag göra en annan dag, nu ska jag dricka en liter vatten och återställa vätskebalansen i kroppen efter alkoholen igår :)
give me a shot to remember
och inte ens dom vet jag hur jag ska tackla längre
jag måste sluta vara rädd för vackra ord
sådana som känns lite extra
"Would you catch me if I was falling
would you kiss me if I was leaving
would you hold me cause I'm lonely, without you"
jag är arg.
vad är det jag vill, vad är det som inte går, vad är det som blir fel och vad förväntar jag mej av livet och mej själv
vad är det som gör mej så otroligt otillräcklig i mina egna ögon
och vad gör mej så besviken på mej själv
och så ensam att jag inte kan hantera det?
jag önskar aldrig att vissa saker aldrig hänt, för dom har gjort mej till den jag är
men jag önskar ibland att vissa saker inte påverkat mej så fruktansvärt mycket
"please come stay with me"
men jag vet inte om det hade gjort någon skillnad, så därför vågar jag inte be dej
"förlåt mej för allt jag aldrig kunde vara"
så förlåter jag dej för att du aldrig såg vad jag faktiskt var.
meningslöst..
Till helgen bilr det party minsann.. Får se hur det blir med det, det blir aldrig som man tänkt sej.
Red hot, my chemical romance, the who och slayer kommer till Roskildefestivalen tydligen.. Och det gör jag också! Äntligen ser det lite ljusare ut i plånboken och på kontot. Kanske blir det till och med någon annan festival, jag får kolla med Denise, hon är ju trots allt min vackra festivalvän! Utan henne vet jag inte om det kan bli någon festival.
Jag har ordnat på min anslagstavla minsann, det är inte illa. Fullt med foto, men nu bara på vänner som alltid funnits kvar.
Annars har veckan varit som vanligt antar jag, fast med för mycket prat om kameler och farliga djur. Visst fan är jag djurvän va, men inte fanken vill jag ha en kamel i huvudet nu igen.. Det orkar jag inte. Även om det känns ganska bra ibland. Äh, det är bara så förvirrande att jag knappt ens vet vad jag heter längre.
Jo! Det vet jag! Jag heter Anna - men dom kallar mej störd. Så var det.
Vad fanken ska jag egentligen med en blogg till....
